Du sitter i kön på Försäkringskassan. Eller rättare sagt — du sitter inte alls, för numera händer allt digitalt. Du har skickat in din ansökan, och någonstans i bakgrunden fattas ett beslut. Men vem — eller kanske snarare vad — är det egentligen som bestämmer?
Det här är inte science fiction. Runt om i svenska kommuner och myndigheter pågår just nu en tyst revolution. Artificiell intelligens, eller AI, håller på att ta plats i offentlig förvaltning. Inte som en robot som sitter bakom ett skrivbord, utan som mjukvara som sorterar, analyserar och ibland till och med fattar beslut åt oss. Och frågan är: Är vi redo för det?
Låt oss börja med att landa i verkligheten. AI i svensk offentlig sektor handlar sällan om de mest spektakulära rubrikerna. Det handlar oftare om det som i praktiken kallas automatiserad handläggning — alltså att ett system tar emot din ansökan, kontrollerar uppgifterna mot register och regler, och sedan fattar ett beslut utan att en människa behöver vara inblandad.
Några exempel på hur AI och automatisering redan används eller testas i Sverige:
Rent konkret handlar det alltså om att frigöra tid från rutinärenden så att handläggare kan fokusera på de fall som faktiskt kräver mänskligt omdöme. Det låter ju bra, eller hur? Men som med de flesta saker i livet finns det en baksida.
Jag har själv drivit företag, och jag vet hur det är att sitta med processer som tar onödigt lång tid. Om en maskin kan göra samma sak snabbare och billigare — ja, då är det svårt att argumentera emot. Och i offentlig sektor finns det faktiskt riktigt goda skäl att använda AI:
En AI-driven chatbot sover aldrig. Den tar inte semester. Om du har en enkel fråga om sophämtning eller parkeringstillstånd klockan elva på kvällen, kan du få svar direkt. Det är genuint bra service.
Här kommer något intressant. En av de största utmaningarna i offentlig förvaltning är att beslut ska vara likvärdiga — alltså att lika fall ska behandlas lika, oavsett vilken handläggare du råkar få. I teorin borde en algoritm vara mer konsekvent än en människa. Samma input ger samma output, varje gång.
Sverige har, precis som många andra länder, utmaningar med personalförsörjning i offentlig sektor. Kommuner brottas med rekrytering. Om AI kan hantera de mest rutinmässiga ärendena frigörs tid för mer komplexa ärenden — de fall där mänskligt omdöme verkligen gör skillnad.
Nu till den del som jag tycker att vi behöver prata mer om. För när AI fattar beslut som påverkar människors liv — deras ekonomi, deras rätt till stöd, deras vardag — då ställs det helt andra krav än när en algoritm rekommenderar en film på en streamingtjänst.
Har du någonsin fått ett beslut från en myndighet och undrat hur de kom fram till det? Tänk dig nu att beslutet fattades av en algoritm. En av de stora utmaningarna med AI-system är att de kan vara svåra att förklara. Inom AI-forskningen talar man om "black box"-problemet — att avancerade modeller kan ge ett resultat utan att det går att enkelt förklara varför.
I svensk förvaltning har vi en grundläggande princip: du har rätt att förstå varför ett beslut fattades och att kunna överklaga det. Om en algoritm nekar dig försörjningsstöd, måste det gå att svara på frågan "varför?". Det är inte alltid enkelt med AI.
Det finns en utbredd missuppfattning att algoritmer är objektiva. De är de inte. En algoritm är bara så bra som den data den tränats på. Om historiska beslut innehållit fördomar — medvetna eller omedvetna — riskerar AI-systemet att ärva och förstärka de fördomarna.
Det här är inte ett teoretiskt problem. Internationellt finns det väl dokumenterade fall där AI-system har diskriminerat utifrån kön, etnicitet eller socioekonomisk bakgrund. Min uppfattning är att vi i Sverige måste vara särskilt vaksamma här, just för att vi ofta har en stor tilltro till att tekniken löser problem.
Det finns situationer där en människa helt enkelt behövs. Inte för att algoritmen räknar fel, utan för att livet är komplicerat. En handläggare kan se att en person befinner sig i en krissituation. En handläggare kan ställa en följdfråga, visa empati, se helheten. En algoritm ser data.
Jag menar att vi behöver vara ärliga med att effektivitet inte alltid är det viktigaste värdet. Ibland är det viktigaste att bli sedd.
Sverige och EU har börjat ta tag i den rättsliga sidan av AI i offentlig sektor. EU:s AI-förordning (AI Act), som antogs 2024, klassificerar AI-system efter risk. System som används för att fatta beslut inom offentlig förvaltning — särskilt sådana som påverkar människors rättigheter — hamnar i kategorin hög risk, vilket innebär strängare krav på transparens, dokumentation och mänsklig tillsyn.
I svensk rätt finns sedan tidigare bestämmelser i förvaltningslagen som ger medborgare rätt till insyn och möjlighet att överklaga beslut. Frågan är hur dessa principer ska tillämpas rent konkret när beslutsfattaren inte är en person utan ett system. Här pågår en livlig diskussion bland jurister, forskare och myndigheter — och den är långt ifrån avslutad.
Det här är en fråga som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. När vi digitaliserar offentlig service riskerar vi att skapa en klyfta mellan dem som kan hantera den nya tekniken och dem som inte kan det.
Tänk dig en 78-årig kvinna som behöver söka hemtjänst. Kommunens nya system kräver BankID, en digital ansökan och interaktion med en chatbot. Hon har ingen smartphone, och hennes dator är från 2012. Vad händer med henne?
Min erfarenhet från entreprenörsvärlden har lärt mig att den bästa tekniken är den som inkluderar flest möjliga användare — inte bara de mest tekniskt bevandrade. I praktiken innebär det att AI i offentlig sektor alltid måste kompletteras med mänskliga alternativ. Det måste gå att ringa. Det måste gå att besöka ett kontor. Digitaliseringen får inte bli en mur.
Jag vill vara tydlig med att jag inte är emot AI i offentlig sektor. Tvärtom — jag tror att rätt använd kan tekniken göra offentlig service bättre, snabbare och mer rättvis. Men det kräver att vi ställer rätt frågor:
Det är frågor som inte har enkla svar. Och det kan tänkas att de bästa lösningarna ser olika ut i olika kommuner och myndigheter. Det är okej. Det viktiga är att frågorna ställs — öppet, ärligt och med medborgaren i centrum.
När jag sålde mitt företag 2019 lovade jag mig själv att ägna mer tid åt det som verkligen spelar roll. Och få saker spelar så stor roll som relationen mellan medborgare och samhälle. AI i offentlig sektor är inte bara en teknikfråga — det är en demokratifråga.
Vi bygger just nu systemen som ska forma framtidens välfärd. Låt oss se till att de bygger för människor, inte bara om dem. Och låt oss aldrig glömma att den viktigaste algoritmen i en demokrati fortfarande är den där en människa lyssnar på en annan människa.
Före detta VD för ett mindre teknikföretag som nu lever för att förklara svåra tekniska koncept på ett lättförståeligt sätt. Tror starkt på att teknik ska vara tillgänglig för alla, inte bara experter.
Inga kommentarer ännu. Bli den första!
AI-verktyg lovar att revolutionera småföretagandet, men vad fungerar egentligen i praktiken? En pragmatisk guide till möjligheter, fallgropar och hur du kommer igång utan att tappa omdömet.
Digitaliseringen av samhället har gjort vardagen smidigare för de flesta — men för hundratusentals svenskar innebär den istället ett växande utanförskap. En djupdykning i vad digitalt utanförskap faktiskt innebär, vilka som drabbas och vad vi kan göra åt det.
Öppen källkod driver merparten av internet, men förvånansvärt få vet vad det är. En guide till fenomenet som bygger på transparens och samarbete — och varför det angår alla, inte bara programmerare.
Att formulera en prompt till en AI-modell kan verka enkelt – men i gränslandet mellan mänskligt språk och maskinell styrning döljer sig djupa frågor om kommunikation, förståelse och vad det innebär att tänka klart.
