Det är en av sommarens finaste stunder — den där kvällen när du sitter ute i trädgården med en kopp te och hör ett litet prassel i rabattens kant. Först tror du att det är en fågel som pickar bland löven, men sedan ser du den: en igelkott, rund och allvarlig, som nosar sig fram längs häcken med en målmedvetenhet som bara den som vet exakt var snigeln gömmer sig kan ha.
Igelkotten är en av våra mest älskade trädgårdsgrannar, och det med all rätt. Men den här lilla taggiga vännen har det tuffare än många tror. Låt mig berätta om igelkottens liv i den svenska trädgården — och hur du med enkla medel kan göra stor skillnad för den.
Igelkottar har funnits i Europa i miljontals år. De är faktiskt bland de äldsta däggdjursformerna vi har kvar, en levande länk till en tid långt innan människan började anlägga trädgårdar. I Sverige finns en art — den europeiska igelkotten (Erinaceus europaeus) — och den trivs allra bäst i just den typen av mosaiklandskap som en trädgård erbjuder: lite gräsmatta, lite buskage, lite löv, lite sten.
En vuxen igelkott väger vanligtvis mellan 500 gram och drygt ett kilo, och har ungefär 5 000–7 000 taggar på ryggen. Taggarna är ombyggda hårstrån, styva och ihåliga, och de är igelkottens främsta försvar mot räv och grävling. Men mot bilar, robotgräsklippare och kemiska bekämpningsmedel hjälper taggarna inte ett dugg.
Det som gör igelkotten till en sådan fantastisk trädgårdskompis är matvanorna. Under en enda natt kan en igelkott vandra upp till två kilometer genom trädgårdar, parker och häckar på jakt efter föda. Och vad äter den? Jo, precis sådant som de flesta trädgårdsmästare gärna vill bli av med:
Med andra ord är igelkotten en levande, giftfri skadedjursbekämpare som jobbar nattskift utan att klaga. Min uppfattning är att den som har en igelkott i trädgården sällan behöver oroa sig lika mycket för sniglar — den gör ett arbete som inga pellets i världen kan matcha, och dessutom utan biverkningar.
Trots att igelkotten är anpassningsbar och tycks trivas nära människor finns det oroande tecken på att den minskar i antal på många håll i Europa. Orsakerna är flera, och de flesta hänger ihop med hur vi förändrar landskapet:
Igelkottens instinkt när den känner fara är att rulla ihop sig — en briljant strategi mot en hungrig räv, men förödande på en asfalterad väg. Många igelkottar dödas varje år i trafiken, särskilt under sommaren och tidig höst när de rör sig som mest.
Här vill jag verkligen slå ett slag för medvetenhet. Robotgräsklippare som körs nattetid är ett allvarligt hot mot igelkottar. Den lilla kotten rullar ihop sig istället för att fly, och klipparens knivar kan orsaka fruktansvärda skador. Det enklaste du kan göra är att inte låta robotklipparen köra mellan skymning och gryning — alltså ungefär mellan klockan 21 och 06 under sommarhalvåret.
Igelkotten behöver kunna vandra mellan trädgårdar — den har ett hemområde som kan sträcka sig över flera hektar. Täta staket, murar och plattor utan genomgångar gör landskapet till ett slags fängelse. Mer om detta strax.
Snigelpellets, insekticider och ogräsmedel kan förgifta igelkotten både direkt och indirekt (genom att maten försvinner eller blir giftig). Giftfri trädgårdsskötsel är en av de viktigaste sakerna du kan göra — inte bara för igelkotten, utan för hela trädgårdens ekosystem.
Nu kommer vi till det roliga: vad du faktiskt kan göra. Det behöver varken vara dyrt eller komplicerat. Ofta handlar det mer om att låta bli saker än att göra saker, och det tycker jag är befriande.
Det här är kanske det allra viktigaste steget. Gör en liten öppning i staketet — det räcker med ett hål på ungefär 13 × 13 centimeter — så att igelkotten kan passera fritt. I England har det blivit en hel rörelse kring så kallade "hedgehog highways", och det finns ingen anledning att vi inte kan göra samma sak här. Prata gärna med dina grannar; en igelkottsvänlig passage gynnar alla.
Igelkotten behöver trygga platser att sova på dagen och att bygga bo i under vintern. Här är några enkla sätt:
Innan du sätter spaden i en lövhög eller eldar en rishög — kolla alltid efter igelkottar först! Framför allt på hösten och vintern, när de kan ha gått i dvala. Samma sak gäller vid höstgrävning av rabatter.
En låg skål med friskt vatten kan vara livräddande, särskilt under torra somrar. Byt vattnet dagligen så att det håller sig fräscht.
Igelkottar klarar sig normalt utmärkt på sin naturliga kost, men under torra perioder eller tidigt på våren när de precis vaknat ur dvalan kan en liten hjälp vara välkommen:
Tänk igenom din trädgård ur en igelkotts perspektiv:
Det kan vara hjälpsamt att förstå igelkottens årsrytm för att veta när den behöver dig som mest:
Vår (april–maj): Igelkotten vaknar ur dvalan mager och hungrig. Nu behöver den snabbt hitta mat för att återhämta sig. Det är en bra tid att sätta ut vatten och eventuellt lite kattmat.
Sommar (juni–augusti): Parningssäsong och den mest aktiva perioden. Honor föder vanligtvis 4–6 ungar som stannar hos mamman i några veckor. Var extra försiktig med trädgårdsmaskiner nu.
Höst (september–november): En kritisk period. Igelkotten behöver bygga upp tillräckliga fettreserver för att överleva vintern. Årets ungar, som fötts sent, kan ha svårt att nå den vikt som krävs (enligt gängse uppfattning bör en igelkott väga minst omkring 500–600 gram för att klara dvalan).
Vinter (december–mars): Dvala. Igelkotten sover i sitt bo och lever på sina fettreserver. Stör aldrig ett vinterbo — om en igelkott väcks mitt i vintern förbrukar den energi den inte har råd att förlora.
Ibland hittar man en igelkott som verkar sjuk eller skadad. Tecken att vara uppmärksam på:
Kontakta i första hand en lokal viltrehabilitering eller ring Naturvårdsverkets upplysningstjänst för råd. Medan du väntar kan du försiktigt lägga igelkotten i en kartong med en handduk och erbjuda vatten (inte mjölk).
Det jag älskar med att göra trädgården igelkottsvänlig är att det handlar om en hållning — en vilja att dela sitt utrymme med andra levande varelser. En lövhög i ett hörn, en liten lucka i staketet, en vattenskål på marken. Det är inga stora uppoffringar, men för igelkotten kan det vara skillnaden mellan att klara sig och att inte göra det.
Och det stannar inte vid igelkotten. En trädgård som är bra för igelkottar är nästan alltid bra för hela ekosystemet — för groda och padda, för jordlöpare och nyckelpigor, för igelkottens hela nätverk av grannar.
Så nästa gång du sitter ute en sommarkväll och hör det där lilla prasslet i rabatten — le och var stolt. Du har en trädgård som lever. Gå gärna ut i skymningen med en ficklampa någon kväll och se om du kan få syn på din taggiga granne. Det är, om du frågar mig, en av trädgårdslivets allra finaste upplevelser.
Elsa är en erfaren trädgårdsmästare och naturentusiast som brinner för att dela kunskap om hållbart odling och djurliv. Med över 15 års erfarenhet av både yrkesmässig och hobbyträdgård hjälper hon läsare att förstå naturens kretslopp och hur vi bäst tar hand om våra gröna vänner.
Inga kommentarer ännu. Bli den första!
Kompostering är långt mer än att bara slänga köksavfall i en hög — det är ett fascinerande ekosystem i miniatyr. Här får du lära dig om de osynliga hjältarna som förvandlar skal och sump till trädgårdens bästa jord, plus en enkel steg-för-steg-guide för att komma igång.
Fågelmatning på vintern är en av de enklaste och mest tacksamma sakerna du kan göra för trädgårdens vilda grannar. Här får du veta vad du ska servera, hur du placerar fågelbordet och vilka misstag du bör undvika — plus tips på hur du gör hela trädgården fågelvänlig.
Humlorna är våra viktigaste pollinerare men har det allt svårare i det moderna landskapet. Här får du konkreta tips på hur du med enkla medel kan göra din trädgård — eller balkong — till en livräddande oas för dessa lurviga vänner.
Bioluminiscens – naturens förmåga att producera ljus – finns hos allt från djuphavsfiskar och maneter till svampar och eldflugor. Så fungerar kemin bakom det lysande havet, och så inspirerar den forskning, medicin och framtidens teknik.
